Livet är ingen dans på rosor...

... På Wilde Fire är det en dans på glas.

Var ut med ett gäng au pair tjejer och Jeremy. Annica åker nästa vecka så vi hade som hejdå "firande" för henne. Började kvällen på en indisk restaurang som vi hade lite svårt med att hitta, då de tydligen bytt namn! En liten detalj de missat att berätta då Annica ringt och bokat bord. Sirvisen var väl inte den bästa, kycklingen rosa, vinet okej och kyparen allmänt vimmsig. Men annars var det okej. Tycker dock att byter man namn på en restaurang så borde man väl också byta namn/logga på menyerna. Blir lite lätt förvirrande och man vet liksom inte riktigt vart man är. Plus att det verkar fattigt om man inte har "råd" att byta ut menypermarna. varför byta namn överhuvudtaget då? Jaja... Det där är väl inget jag kommer frubbla ihjäl mig på direkt.
Efter restaurangbesöket drog vi på en hemma fest, eller blev väl snarare en fest när vi kom, på Parnell rd. Ett gäng killar som bodde där. De verkade ganska glada över att ett gäng au pair tjejer trilade in genom deras ytterdörr. Trevliga var dem och roligt hade vi. Blev tyvärr inget hångel för de. Jag vet att ni undrade!
 
Vid 00.30 tiden drog vi vidare in till city. Redan innan vi for berättade jag högt och tydligt att jag VÄGRADE Provador. När vi hoppat ur taxin så vet jag inte hur det gick till. Men helt plötsligt så befann jag mig på PROVADOR! Noooooo!! Tack och lov blev vi inte så långvariga där utan knatade vidare till ett ställe jag inte varit på innan. Där spelade de lite Techno (förlåt Adam och alla andra av mina vänner som har koll på den musikchangern, ni skulle förmodligen kalla det någonting annat) som jag för en gångs skull uppskattade. Jag dansade loss som en tok i mina höga klackar och förbannade mig själv att jag låtit mig övertalas av Ida att ha på mig dem. Nästa gång ska jag fan gå ut i gympadojor. Plötsligt kände jag mig lite nere. Musiken fick mig att tänka på mina kära vänner i Knivsta. Helt plötsligt saknade jag dem så jag nästan fick ont i kroppen. Det är ofta när jag kan förknippa saker med hemma som jag kommer på hur jag saknar vissa personer. Jag ville kunna kolla upp i DJ "båset" och se min älskade vän stå där och göra sina moves. Men det var inte Adam som stod där och snurra, utan det var någon helt annan. Som för övrigt var värdelös på det han gjorde. Eller nu kanske jag var orättvis, han var inte Adam iallafall och det var nog det som irriterade mig.
Saknar för övrigt att ha killkompisar som fan! Umgås bara med tjejer (och Jeremy) här nere. Inget fel på dem, de är jätte gulliga, roliga och trevliga att hänga med, men jag saknar verkligen killkompisar. Eller det kanske är mina killar jag saknar.

Efter "techno" haket drog vi vidare till Wilde Fire. Där var det fullt ös med "salsa" moves och Shakira dånade ut ur högtalarna. Jag drogs med och dansade vilt rätt in i smeten av folkmassan. Trängde mig fram till baren och beställde ett glas vatten. Billigt och bästa drycken när man är riktigt törstig. Frame vid baren satt en snubbe som såg arabisk ut. Så jag sa högt MARHABA! Han svarade och jag tog för givet att han va arab. Men icke efter vi snackat lite så sa han att han inte alls kunde arabisk, bara "basic words", så när han beställde in en öl till mig så lärde jag honom *stolt* hur man sa skål på arabiska. Lite nöjd jag var då. Hur som, så fortsatte vi att babbla på. När han berättade att han var kurd så frågade jag om han pratade Sorani eller Kurmandji (vet inte hur det stavas). Han blev så häpen och frågade hur jag visste det (att de har två olika dialekter i kurdiskan) och jag sa bara att jag varit tillsamman med en kurd förut. Han bara skratta, innan hade jag ju berättat varför jag kunde arabiska och nämnde även min ex boyfriend som är palestinier. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket kurdiska. Men jag kunde iallafall stila med att säga, "hej, hur mår du", och räkna till tre.

Fan vad internationell jag känner mig ibland. Inte nog med att jag imponerade den kurdiska killen. Innan på det andra utestället så träffade jag på en irakisk kille. Som jag självklart pratade arabiska med! Hans föräldrar var irakier men han hade vuxit upp i Grekland. Och vad tror ni Moa gjorde när han berättade det? Jo, jag sa ju självklart någonting på grekiska. I just love to show off! fast tyvärr har jag ju glömt väldigt mycket av grekiskan också. Men, hej, god morgon/godkväll, tack och skål kommer jag ihåg hur man säger. Så det sa jag. Hehe...

Hur som. På Wilde Fire blev det verkligen Wilde. När jag "gjort mig av med kurden" och gick iväg till mina vänner blev det vild dans. Jag och Ida gjorde alla sexual och sensual moves vi bara kunde i någon salsa liknande dans. Det dumma var bara att jag ledsnat på mina klackar och tagit av mig skona och svassade omkring barefoot. Så jag dansade på en och annan glasbit och hade nog hela fötterna fulla med glassplitter. Det var dock inget som hindrade mig ifrån att dansa vidare. Fan va kul vi hade! Kommer inte ihåg när jag dansade så här mycket på en kväll senast. Fötterna får ju tyvärr lida för det idag, men det var så värt det!

Mer dans åt folket!
Küss // Moa..

Kommentarer
Postat av: Anonym

Bra och roligt att dansa, och dricka vatten är ju också det : )

2009-06-14 @ 19:29:09
Postat av: Moa..

Ja för fan! vatten e de bästa om man dansar som en galning. Hehe!

2009-06-15 @ 09:01:53
Postat av: D'ida

assåååå jag går typ ut och joggar i klackskorna du hade på dig, höga my ass :D vi får ha lite klackskoträning du och jag ;) hehehe.

2009-06-15 @ 11:58:36
URL: http://idascorner.blogg.se/
Postat av: Annica (från sydön)

Jag vill med slå klackarna i taket!

2009-06-18 @ 10:56:49
URL: http://aliasponny.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0