Eskimoa

När jag och Frankie är påväg ut genom dörren för att fara till affären, ser jag hur hon ryggar tillbaka. Jag trodde att de var för att jag råkade öppna dörren på henne, men icke. Utanför står det en liten valp och viftar på svansen. Jag lyfter upp den fort som fan så hon inte springer iväg. Låser upp dörren igen och går tillbaka in i huset med hunden i famnen. Lulu heter hon och har även ett telefonnummer på halsbandet. Jag ringer upp, men ingen svarar, telefonsvararen går igång och jag lämnar mitt nummer. Vi går en sväng på gatan för att se efter om någon letar efter hunden, helt öde, inte en enda människa inom synhåll. Jag tar med hunden och Frankie in till Kinot (huset jag bor i) och leker lite med hunden. Jag textar Mark och frågar vad jag ska göra. Inget svar där heller. Efter att Lulu hoppat upp och ner i sängen, jag vet inte hur många gåger, lekt med mina tofflor och en cola falska, hör jag hur någon ropar på gatan utanför. "Lulu!". Jag lyfter snabbt upp hunden som för tillfället ligger i sängen och tuggar på colaflaskan, och kastar mig ut genom dörren. "Are you looking for your dog?", säger jag och visar upp Lulu. "Oh, there she is, where did you find her?". Jag förklara att hon stått utanför våran dörr och så berättade jag att jag faktiskt ringt henne. Man kanske borde kolla telefonen lite bättre om man vet att hunden sprungit bort och man även vet att den har nummret runt halsen. Hon kallade mig "savior of the day". ATT jag är, men håll koll på hunden i fortsättningen. Eller förresten gör inte det. kan gärna tänka mig ett besök av Lulu igen, både jag och Frankie blev nog lite förälskade. =o)

Nu ska jag in och göra iordning afternoon tea, åka och plocka upp barnen och sedan blir det raka vägen till swimming lesson. De får äta där.

Over and out! // The savior of the day! ;o)