Eskimoa

Varje gång vi åkt till södra Libanon har jag sett bilolyckor längs vägen. Nu senast såg jag en totalkvaddad bil och en man som satt utanför (på en bilstol?) och blödde. Längst hela motorvägen till södern är vägräckerna trasiga lite här och var. Varje gång funderar jag, "undra när jag kommer sitta i bilden som är med om olyckan?". Folk kör verkligen som galningar här. Inne i Beirut är det inte så stor fara, trafiken är oftast väldigt tjock och man tar sig fram i ungefär 10 km/h.

En annan sak jag reflekterat över på alla dessa resor vi gjort är husen. Man åker förbi normala hus som står tillsammans, där ibland kan man se några bombade hus. Någonting som verkligen får mig att fundera är när man åker förbi de mest fantastiska husen, en del liknar verkligen slott, och bredvid kan det stå bara ett skal av någonting som förr säkert var ett lika fint hus. Att folk verkligen vågar bygga upp dessa lyxvillor och inte veta hur länge de kommer att stå där. Det där tomma skalet till grannhus måste ju hela tiden påminna om att de lever i en så otrygg miljö.

Fast det är samtidigt det som har gjort människorna här så mer levande. De lever verkligen för dagen! Känns lite som att det är allt eller inget. Så ska det vara ska det vara ordentligt. De lever i sin lyxvilla och är glada så länge den står där...?