Eskimoa

Hemlängtan! För första gången i mitt liv har jag hemlängtan på riktigt. Tänka sig att det tog bara 25 år för mig att få känna den här känslan. Det hela började i natt, eller snarare i morse, eller kanske redan när jag läste min lillasysters blogg i förrgår (eller om det var igår). Hur som. Hon skrev i sin blogg om att hela familjen hade varit ute på isen och åkt skridskor. Jag hatar att åka skridkor, men jag ville så gärna vara där. Hon berättade även hur hon och min storaryster kommit fram till att det de gillade bäst med utflykten var fikat. Jag fick en bild i huvudet hur de satt där och jag kunde höra deras röster. Jag ville bara sträcka ut handen och röra vid dem. Mamma har också skrivit om Tims hockey och jag saknar att hänga i ishallen med dem och stå på läktaren och skrika "Lillebror, barapapa". Och mamma har lagt upp massa bilder på alla, åh vad jag saknar er! Mina små ögonstenar bara växer och växer.

Inatt drömde jag om pappa och Lina. Det var så verkligt. I drömmen tjafsade vi dock, de gaddade ihop sig emot mig, så där som bara dom gör ibland. Jodå, jag kommer nog ihåg när vi var i Jämtland, så försök inte förneka det! Hur som helst så grät jag i drömmen. Det övergick till att jag höll på att vakna till och förstå att det var en dröm, men jag ville liksom inte vakna, så när jag gjorde det fortsatte jag att gråta. Jag blev verkligen så ledsen över att det var dags att gå upp, jag vaknade 1 minut innan klockan ringde, ville bara somna om.

Nu till det telepatiska, det är ganska creepy faktiskt. Igår natt fick jag mess av min kompis Helene där hon skrev om hur mycket hon saknade mig. Jag svarade på det nu på morgonen och i samtidigt som jag fick hennes svar tillbaka så fick jag även ett mess ifrån min kompis Camilla som också skrev om hur mycket hon saknar mig. Jag saknar er också! Jag saknar er mer än någonsin, alla ni där hemma. Igår pratade jag även med Rabia och Samar från Libanon. Varför kan man inte bara vara på fyra ställen samtidigt? Här, Sverige, Libanon och USA. Mina hårtoppar lyckas ju med det, så varför kan inte jag? Ja de är ganska kluvna kan man säga.

Idag blir det inget gym. Inte nu på förmiddagen iallafall. Jag ska ligga här i min säng och deppa. Snart lämnar alla mina närmaste ön också. =o( Det kommer att bli tufft det här, tack och lov har jag några solstrålar kvar.