Eskimoa

Har nu tre dagar i rad (om inte fler) ställt väckarklockan på as tidigt för att gå ut och gå på morgonkvisten. Idag hände det för första gången. (Eller ja, innan min gymperiod hade jag väl också några mornar jag var uppe med tuppen och knatade.) Det var inte utan smärta! Ont i vrister, vader, hals och hjärta(?). Jag värmde upp i fem minuter sedan började jag jogga, backe upp och backe ner. Efter det var det bara att stanna och försöka andas. Fast det gick inte utan ansträngning kan jag säga. Så resten av biten var det bara att gå och vid ett tillfälle drog hela bröstkorgen ihop sig och det kändes som det slagits en dubbelknut på mitt hjärta. Det var som att allt blod stannade i hjärtat och att det vilken stund som helst skulle sprängas. Det gjorde det inte som tur var! Jag är nöjd med att jag kom iväg ut iallafall, och för första gången på flera månader har jag känt kyla! Luften var kall och frisk, inte varm och klibbig.