Jag blir så less...
– Händer ingenting drastiskt snart ger jag upp!
Arbetsförmedlingen är lika kass som vanligt. Och Alfa kassan är ju värre ändå. Det känns som att de gör allt för att göra mitt liv om möjligt ännu krongligare. De anstränger sig ut till det yttersta för att slippa dela ut pengar. Det värsta är att de lyckas! Jag orkar inte med deras tramsigheter. Jag struntar i deras pengar, jag får fixa det här på något annat sätt. Att betala skatt är det inte några som hellst problem med men när man sedan behöver hjälp då är det nästintill omöjligt. Glöm att jag betalar skatt i framtiden!
Inte fick jag bli inskriven som journalist på arbetsförmedlingen heller, min utbildning var väl inte tillräckligt "fin" för dem. Men däremot barnskötare var det inga problam att skriva in mig som?! Jag har arbetat extra på förskola några gånger men jag har ju ingen som hellst utbildning för det. Hur resonerar de egentligen?
En fråga till alla som har barn; Vad känns viktigast för dig, att personerna du lämnar ditt barn till om dagarna har en relevant utbildning eller att artiklarna du läser är skriven av någon som gått på journalisthögskola?
För mig är svaret självklart, ens barn är väl ändå det viktigaste man har? Men så resonerar de tydligen inte. Nej här är det högskolepoäng som gäller, eller jag vet inte vad de går efter. Jag har ju fan inte ens gått barn och fritid på gymnasiet och de borde väl vara de minsta de begär. Sen att jag pluggat två år (plus medieprogramet) till journalist det räcker tydligen inte.
Egentligen förstår jag inte varför jag ens klagar, det har jag vetat hela tiden ska du in i mediebranchen så är det kontakter som gäller. Jag försöker vara positiv men det är inte så lätt när det känns som en jävla spark i magen, ett slag i ansiktet eller en spotloska på skon.
Jag har tillochmed sökt ett jobb i Arvidsjaur, så det är inte så att jag är kräsen. Men det är väl bara varsågod att bita i det sura äpplet och hitta någonting annat. Såg att de behövde folk på korvmojen i Knivsta.
– Hej hej, här står jag. Jag är egentligen utbildad journalist men jag bara ääälskar att stå och steka korv.
Har iallafall en artikel på G som ska publiceras i Sundsvalls Tidning på söndag. En liten uppåtryckare sådär.
Ha det gott folket!
Arbetsförmedlingen är lika kass som vanligt. Och Alfa kassan är ju värre ändå. Det känns som att de gör allt för att göra mitt liv om möjligt ännu krongligare. De anstränger sig ut till det yttersta för att slippa dela ut pengar. Det värsta är att de lyckas! Jag orkar inte med deras tramsigheter. Jag struntar i deras pengar, jag får fixa det här på något annat sätt. Att betala skatt är det inte några som hellst problem med men när man sedan behöver hjälp då är det nästintill omöjligt. Glöm att jag betalar skatt i framtiden!
Inte fick jag bli inskriven som journalist på arbetsförmedlingen heller, min utbildning var väl inte tillräckligt "fin" för dem. Men däremot barnskötare var det inga problam att skriva in mig som?! Jag har arbetat extra på förskola några gånger men jag har ju ingen som hellst utbildning för det. Hur resonerar de egentligen?
En fråga till alla som har barn; Vad känns viktigast för dig, att personerna du lämnar ditt barn till om dagarna har en relevant utbildning eller att artiklarna du läser är skriven av någon som gått på journalisthögskola?
För mig är svaret självklart, ens barn är väl ändå det viktigaste man har? Men så resonerar de tydligen inte. Nej här är det högskolepoäng som gäller, eller jag vet inte vad de går efter. Jag har ju fan inte ens gått barn och fritid på gymnasiet och de borde väl vara de minsta de begär. Sen att jag pluggat två år (plus medieprogramet) till journalist det räcker tydligen inte.
Egentligen förstår jag inte varför jag ens klagar, det har jag vetat hela tiden ska du in i mediebranchen så är det kontakter som gäller. Jag försöker vara positiv men det är inte så lätt när det känns som en jävla spark i magen, ett slag i ansiktet eller en spotloska på skon.
Jag har tillochmed sökt ett jobb i Arvidsjaur, så det är inte så att jag är kräsen. Men det är väl bara varsågod att bita i det sura äpplet och hitta någonting annat. Såg att de behövde folk på korvmojen i Knivsta.
– Hej hej, här står jag. Jag är egentligen utbildad journalist men jag bara ääälskar att stå och steka korv.
Har iallafall en artikel på G som ska publiceras i Sundsvalls Tidning på söndag. En liten uppåtryckare sådär.
Ha det gott folket!
Kommentarer
Trackback
