Eskimoa

... andra inte.

Jag har vant mig vid att folk tittar förundrat på mina piercingar och frågar "Whats that?", "Why that?"... Någonting som jag tyckte var lite obehagligt innan var alla dessa beväpnade militärer överallt på gatorna, men det har jag också vant mig vid. Att det inte finns några som hellst trafikregler, att det tutas en hel del och att man åker för många i bilen utan bilbälte är numera en vana. Någonting som jag dock aldrig kommer vänja mig vid är alla dessa avgaser. Får sitta och hålla för näsan när vi åker någonstans.

Idag var vi i ett flyktingläger i södra Libanon. Södra Libanon är för övrigt en av de finaste platser jag sett. När vi åkte från lägret satt vi fyra i baksätet och två i passagerarsätet i fram och så var det han som körde. Jag satt inträngd i bak och avgaserna trängde in i bilen. Om ni inte uppfattat det ännu så kan jag säga att jag är extremt känslig för avgaslukter också är jag åksjuk. Så jag började må lite smått illa, eller väldigt illa snarare. Det var nästan så jag höll på att spy. Som tur var skulle vi inte åka så långt.
När vi skulle åka från södra delen tillbaka till Beirut kom min andra fasa, vi kom in i en buss som var proppad med doftgranar med vaniljdoft! Jag hatar dem!

Men men... klarade av denna prövning också. När vi bytte till en mindre buss satt jag bra till, jag såg vägen och det var inga doftgranar i bussen. Tack! Jag sov dock hela resan ändå.
Imorgon har vi ledigt, då ska jag iväg och shoppa inför bröllopet vi är bjudna på på lördag. Det ser jag framemot. =o)