Chanser i livet
Ibland händer det att jag funderar och ibland funderar jag väldigt mycket. Har tänkt på det här med chanser man har i livet, och då menar jag inte fråga chans.
Hur många gånger får man en ny chans, hur många gånger vågar man chansa och hur många gånger ger man någon en ny chans?
Jag vet själv att jag ger vissa fler chanser än andra. Som vänner till exempel, hur många gånger har man inte blivit sviken av en vän egentligen? Men ändå får de alltid en ny chans. Medans en pojkvän kanske bara får två.
Har alla en kvot med chanser de får i livet? En kompis till mig har, eller hade, som standard att en kille fick tre chanser. Jag har nog varit hårdare än så. Oftast har killar bara en chans när det gäller mig. Sumpar de den så är de ratade sedan. Varför är man så hård ibland, ingen kan väl vara perfect, jag själv är långt ifrån perfect och hur många chanser har inte jag fått egentligen?
Visserligen vet jag varför jag ibland inte ger fler chanser; det är lättare att vara hård och elak än att ge någon chansen att till exempel såra än igen. Fast och andra sidan vet man då inte om man missat chansen till att göra någonting bra istället.
Det blir komplicerat det här, och kanske har ni som läser tappat bort er för länge sen. Men varför klurar jag på det här då? Jo, för det är en person, som sårat mig mer än någon annan på detta klot, som jag börjat ha kontakt med igen. Varför? För att ibland kanske man dömmer någon för fort, man slänger ur sig saker, skriker och gormar, kastar saker och ... sen då?
Jag känner att jag har kommit över det som hände, jag är inte ledsen, jag är inte arg, jag grubblar inte över det och när jag tänker på det som hänt så känner jag ingenting.
Innan det blev vi två så fanns där någonting annat, en vänskap, och det var en bra vänskap. Även om mitt förtroende för den här personen kanske aldrig kommer bli som det var så är jag beredd att ge det en chans. Han kommer aldrig få en chans att bli min pojkvän igen, men han får chansen att bli min vän igen. Och som jag skrev innan vänner har ju hur många chanser som helst.
Hur många gånger får man en ny chans, hur många gånger vågar man chansa och hur många gånger ger man någon en ny chans?
Jag vet själv att jag ger vissa fler chanser än andra. Som vänner till exempel, hur många gånger har man inte blivit sviken av en vän egentligen? Men ändå får de alltid en ny chans. Medans en pojkvän kanske bara får två.
Har alla en kvot med chanser de får i livet? En kompis till mig har, eller hade, som standard att en kille fick tre chanser. Jag har nog varit hårdare än så. Oftast har killar bara en chans när det gäller mig. Sumpar de den så är de ratade sedan. Varför är man så hård ibland, ingen kan väl vara perfect, jag själv är långt ifrån perfect och hur många chanser har inte jag fått egentligen?
Visserligen vet jag varför jag ibland inte ger fler chanser; det är lättare att vara hård och elak än att ge någon chansen att till exempel såra än igen. Fast och andra sidan vet man då inte om man missat chansen till att göra någonting bra istället.
Det blir komplicerat det här, och kanske har ni som läser tappat bort er för länge sen. Men varför klurar jag på det här då? Jo, för det är en person, som sårat mig mer än någon annan på detta klot, som jag börjat ha kontakt med igen. Varför? För att ibland kanske man dömmer någon för fort, man slänger ur sig saker, skriker och gormar, kastar saker och ... sen då?
Jag känner att jag har kommit över det som hände, jag är inte ledsen, jag är inte arg, jag grubblar inte över det och när jag tänker på det som hänt så känner jag ingenting.
Innan det blev vi två så fanns där någonting annat, en vänskap, och det var en bra vänskap. Även om mitt förtroende för den här personen kanske aldrig kommer bli som det var så är jag beredd att ge det en chans. Han kommer aldrig få en chans att bli min pojkvän igen, men han får chansen att bli min vän igen. Och som jag skrev innan vänner har ju hur många chanser som helst.
Kommentarer
Postat av: Kristoffer
Jo ja sumpade det ordentligt, massa tankar visst. Men det fanns en otroligt bra vänskap innan och den hoppas ja man kan hålla liv i :=) Kram på dig och jag kommer läsa dig blogg nu iaf :P
Trackback
