Eskimoa

Nu har jag varit här i en vecka och tre dagar. Min vistelse i Nya Zeeland börjar med en semester. Igår kom jag hem ifrån en roadtrip med två andra Au Pair tjejer. Mycket lyckad resa måste jag säga och väldigt roligt / trevligt sällskap. Lite oväntat dock. Nicky skulle egentligen varit borta och jag skulle tagit hand om barnen hela påsklovet. Så blev det inte, och hon och barnen åkte iväg.
Dagen efter Emmelie åkte hem till Sverige åkte jag med Åsa och Anna-Maria upp till Northland. Vi tog state highway 1 och första stoppet blev Sheeps World, där skådade vi de rosa fåren och åt lunch. Andra stoppet blev Whangarei, där sov vi över hos A-Ms värdpappas föräldrar. Vi var in i city och shoppade lite, jag införskaffade en Sponge Bob t-shirt. Dagen därpå tog vi en snabbvisit förbi Whangarei Falls, ett pampigt vattenfall, innan vi senare begav oss upp till Paihia. I Paihia tog vi in på hostlet, Base och när vi dumpat våra prylar så åkte vi ut på vidare äventyr. Vi hamnade i en äventyrs park kallad Action World. En värld uppumpad i luft, typ som en hoppborg, som man kunde göra olika saker i. Där fanns bland annat en klättervägg, balansgång på lina och diverse andra knepiga saker. Min favorit var ett högt torn man klättrade upp i och la sig i en påsliknande sak och åkte ner som i en rutchbana. Kittlade gott i magen det! Självklart så fick jag ju ont i mina handleder efter ett tag så jag kunde inte göra alla sakerna men det var roligt så länge det varade.
På kvällen blev det utgång. Baren på hostlet hade Thirsty Thursday (eller vad de kallade det) och drickat kostade 4 dollar, cirkus 20 kronor. Jag och Åsa hamnade på efterfest i en "stuga", som Å skrev till A-M. Haha!
Inte lika sturska dagen efter begav vi oss vidare norrut, så långt ut norr man faktiskt kan komma i NZ, nämligen till Cape Reinga. Vägarna här är inte under de bästa förhållandena, de är slingrigare och krokigare än vägen mellan Odensala och Knivsta och det är skyltat 100 på dem! Lyckas man hålla en snitthastighet på 70 har man klarat det ganska bra. Naturen är så fantastiskt vacker så det är underbart att få åka igenom den och bara njuta av det man ser. Inga ord kan förklara, så jag tänker inte ens försöka.
Efter vi varit i nordligaste norr begav vi oss neråt igen, vi stannade till på Ninety Mile Beach. Amazing! En strand som sträcker sig så långt ögat kan nå, dock inte 90 mile som man skulle kunna tro av namnet. Kommer inte ihåg hur lång den är faktiskt. När vi var där så kom det några som red längs stranden. AVUNDSJUKA är bara förnamnet på vad jag kände just då. Jag som länge drömt om att få gallopera längs en strandkant, och tänk att få göra det på just den där stranden!

Det blev en lång körväg denna dag och vi stannade för övernattning i Kaikohe. Klockan var ganska mycket, vi var trötta och det var mörkt. Inget hostel fanns det så vi tog in på ett motell. Kommande dag var vi påväg hem och på vägen stannade vi till i Waipoua Forest . Där beskådade vi ett träd som var, jag vet inte hur gammalt, högt som satan och cirka 14 meter i omkrets. Coolt som fan var det!

Hemma i Auckland tvättade vi bilen hemma hos A-M och åkte sedan och handlade tacos. Mumma! Mycket lyckad resa med trevligt avslut vill jag lova. =o)