Eskimoa

Igår var jag jätte duktig och storstädade mitt rum. Drog tillochmed ut sängen och dammsög bakom och under. Inte nog med det jag dammade även av alla hyllor och andra prylar, så torkade jag golvet också. Det var ju fint så länge det varade kan jag säga. Senare på kvällen kom min kära vän Camilla och hennes hund Omega på besök. Hundhår överallt! Så idag har jag dammsugit igen.
Snart ska jag iväg på ett möte. Var bara tvungen att skriva det, det låter så seriöst. Yes! Äntligen fick jag låta lite viktig. Ska berätta senare vad mötet handlade om, vill hålla er på styva linan ett tag.
För övrigt så har jag skickat in mitt personliga brev och referenser till Au Pair byrån (eller vad man nu ska kalla det) så får se om de hör av sig snart.
I förrgår var jag hemma hos syster och skulle gå ut med hundarna men Thomas var hemma så det blev inget med det. Eller jag tog med Lill-Moa en sväng till parkeringen. Istället hämtade jag barnen på fritids och på förskolan. Emmie är ju bara för rolig ibland. Hon och jag satt i bilen och jag hade precis bränt en ny skiva som vi lyssnade på.
– Lyssna Emmie, det är sån här rock musik som du gillar.
– Jag gillar inte sån här musik, svarade hon då. Enligt henne så gillade hon inte musik överhuvudtaget.
– Åh, det här är ju Elins låt, sa jag när Paramore kom.
– Elins låt, frågade Emmie nyfiket.
– Alltså det är inte Elin som har gjort den eller så, men hon gillar den här.
– Då gillar jag också den här, sa Emmie.

Jag visste ju att Elin var hennes favoritmoster. Och det var så kul när hon sa att hon gillade alla låtar som Elin gillar. Så varje gång jag frågade om hon gillade en låt så frågade hon om Elin gillade den.
– Men jag kommer ju säga att Elin gillar alla nu, eftersom jag vill att du ska gilla den här musiken, sa jag då.
Fast det gjorde jag inte. Jag sa de låtar som jag trodde Elin tyckte om.

När vi var på Märsta centrum och gick vid parkeringen så sa jag åt Emmie att hon inte skulle springa iväg utan hålla sig vid mig. Kommer inte ihåg vad hon sa då, men jag sa någonting i stil med att jag var rädd om henne och så sa jag att jag var ju hennes gudmor.
– Ja, men det är väl en världslig sak, vände hon sig om och sa till mig.
Jag kunde inte göra annat än skratta.

I helgen ska jag träffa Sara! Har inte sett henne sen sist liksom. Och det var ett bra tag sen. Jag visste inte ens att hon var i Stockholmstrakterna.

So long folks!