Eskimoa

Ja, det kan man verkligen säga. Tjock är precis det jag är. Var iväg till Väsby centrum med Angelica idag för att shoppa upp mina pressentkort. Jo, men tjena. De hade ingen ko-sice på New Yorker. Det fick bli ett par skor och en klocka istället. Fy fan vad jag inte är nöjd med mig själv nu. Sedan gick vi till Gina och butiken i Väsby är ju helt väredlös, de hade typ inte någonting där. Nej, nu får jag väl sluta äta på två veckor och göra ett nytt försök till shopping på Gina Tricot i Kista gallerian istället. Blev glad när jag kom hem iallafall och upptäckte att det gick att starta min bil igen. Den är en liten undermaskin min pärla. Men jag måste ändå göra mig av med henne. Det är ju de pengarna som är min biljett till NZ. Det är dock en stor börda som hänger på mina axlar. Vet inte hur jag ska göra med besiktningen. Bilen går nog med all säkerhet igenom men jag har ju ett jävla sommardäck på höger bak och jag har verkligen inte råd att köpa ett däck. Låter kanske fattigt, och det är jag också. Men säljer jag bilen innan besiktning så får jag säkert inte ut lika mycket pengar som jag får annars.
Ja, det är ett dilemma det där. Och det tynger mig så fruktansvärt mycket. Jag får verkligen ångest när jag tänker på min bil och vad jag ska göra med den.

Jag och mamma sak iväg på Aloevera visning i Sumpan snart. Åh, vad jag kan sakna Sumpan ibland, eller minnen därifrån iallafall. Shit, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Mormor och morfar, Lötsjön, ankorna (fastän jag idag inte tycker om fåglas så tyckte jag det var roligt att mata dem när jag var liten), kina restaurangen och mormor och morfars lägenhet. Jag saknar det faktiskt och nu när jag tänker på det, och får tillbaka bilder och lukter i huvudet, saknar jag det ännu mer.
Nej, måste sluta skriva nu innan jag börjar gråta. Mesigt; jag vet, men jag är en mes ibland. Och en tjockis!