Eskimoa

"Du har då aldrig mått dåligt du inte. vad vet du om självmordstankar överhuvudtaget? Det är HENNES liv, och ingen annans. Vill flickan dö, så lär hon väl få dö då. Det är bara omgivningen och sånna som dig som är patetiska, och jävligt oförstående och rädda för den delen.

Att ta självmord är inte själviskt, det är jävligt modigt. Jag förstår att folk vill ta sitt liv, för det är sånna som dig som gör världen fucked up. USCH"

Det här skrev någon (som tydligen inte vågar stå för sina åsikter) som kommentar på mitt inlägg Ängel utan vingar? Och jag skulle gärna vilja kommentera det.

Visst det är hennes liv, men man drar för fan inte in andra människor i sitt självmord. Det är inte bara hennes liv det handlar om längre om hon ställer sig på en bro mitt i stan. Helt plötsligt var det även mitt liv och alla andra som också blev vittnen till det här. Och om hon hade hoppat då? Ja då skulle inte bara vi som stod uppe på bron bli vittnen till någonting fruktansvärt. Det skulle förmodligen komma en bil (om inte fler) på motorvägen och köra över hennes livlösa kropp, eller försöka veja. Hon hade även kunnat ta livet av någon annan i sitt beslut om att ta sitt eget liv.

"Vill flickan dö, så lär hon väl få dö då." Jag håller med dig till en viss del där. Det är alla människors rätt att göra som de vill med sina liv, även om det innebär att man inte vill ha något liv längre. Men hade hon velat dö, hade hon inte stått där på bron, då hade hon redan hoppat! Om man misslyckas med ett självmord anser jag att man egentligen inte vill dö. Folk som vill dö, som verkligen vill dö, de gör de också.

På vilket sätt är jag patetisk? Och nej, det är inte modigt med självmord. På vilket sätt skulle det vara modigt? Själviskt och fegt är vad det är. Enligt mig! Hur svårt kan det vara att ta sitt liv. Om man nu mår så jävla dåligt att man kommit till det beslutet att man inte vill leva längre. Och jag har visst mått dåligt. Jag vet inte hur dåligt jag mått i förhållande till det du menar med dåligt. Men jag har haft självmordstankar, det har jag. Var dock väldigt länge sedan. Men jag har också någonting som kallas samvete, förnuft och medkänsla. Jag skulle aldrig utsätta människor i min närhet för någonting sådant. Jag vet ju inte vad du kommer ifrån för familjeförhållande eller hur du har det med vänner. Du kanske inte har något av det?
För jag skulle då aldrig kunna utsätta de jag älskar (och även andra) för något sådant som självmord. För det kommer alltid vara någon som blir sårad i ditt val av att ta ditt egna liv.

Jag vet hur det känns att vara den som står kvar med alla frågor, hat, sorg och ilska. Och näst intill varje dag undrar varför. Varför var inte livet tillräckligt?

Och på vilkes sätt tycker du att jag gör världen fucked up? Jag tror knappast att jag var anledningen till att den där flickan stod där på bron. Jag är absolut inte rädd för döden, det är en del av livet. Jag är däremot livrädd för att en dag få bevittna någon som tar sitt eget liv.

Ps: Det är inte jag som är förbannad, utan personen som skrev kommentaren som valde att heta så i sin rubrik. Kommentera gärna mer. Ds.