Eskimoa

Har varit slappt här nu i två dagar på motionsfronten. Idag tog jag tag i saken och gick på en promenix i solskenet. Det är så vackert där ute nu, blommor och dofter överallt (även en del avgaser men jag försöker ignorera). Jag tog på mig sunblock innan jag gick ut (Nicky har varnat mig många gånger för solen här) det påmminder så mycket om utomlands. Jag är ju förvisso utomlands, men sunlotion påminner så mycket om charterresa. Ni vet den där första dagen i Grekland, man tar på sig solkräm och knatar ner till plajan. Fast nu är jag ju inte på någon charterresa och jag ska inte till beachen men sunscreen är nödvändig iallafall.

Det är någon doft som sveper förbi mig då och då som får mig att tänka på Palestina. Jag ser mig alltid omkring och tittar efter ett Jasmine träd, men har aldrig sett något. Jag får alltid någon speciell känsla när jag tänker på Palestina. Ofta kan jag känna en saknad och sorg, men även lycka och hopp. Det är det bästa och värsta jag varit med om. Det kanske låter fånigt men min tid där förändrade mycket hos mig själv. Jag tänker ofta på Palestina och blir för det mesta alltid tårögd när jag gör det. Nya Zeeland må vara vackert, fantastiskt, spännande och i en klass för sig, men det kommer aldrig kunna röra vid mitt hjärta som Palestina.