Eskimoa

Jag psykar mig själv till hemlängtan. Imorgon kan vara den sista dagen jag ser Nicky och barnen. De åker klockan as tidigt på tisdags morgon, risken finns att jag inte pallrar mig upp ur sängen i tid. Ska dock göra ett tappert försök. Jag kan inte beskriva den panik och ångest jag får i kroppen när jag tänker på att jag ska lämna dem. Därför undviker jag tanken. Det är dock svårt, pressenterna är fixade (inte alla till barnen, de får andra hälften när de kommer tillbaka ifrån syd ön) till familjen och mina vänner som kommer på avskedsmiddag imorgon. Det känns så himla overkligt! "The last supper" is here. Jag vill inte! Därför försöker jag förflytta mina tankar till Sverige, min familj, vänner och mitt "förra" liv. Jag saknar er ju så mycket, jag vill komma hem och krama er, catch up för missad tid, berätta om hur bra jag haft det, men att ingenting är som hemma. Det är där krocken kommer, det här känns också som hemma. Jag har liksom två liv nu. Det kommer kännas så konstigt att komma till Sverige, folk omkring mig kommer prata svenska. Jag kommer inte längre kunna fälla roliga/spydiga/dumma komentarer om folk som passerar på gatan. Jag kommer inte längre vara ursäktad om jag inte förstår någonting, säger något dumt eller bara inte hittar vägen någonstans - för i sverige är jag inte utlänning. Det kommer jag sakna. Folk kommer inte vara lika trevliga som de är här, har insett att vi är ganska otrevliga individer vi svenskar. Jag ska försöka ta med mig lite nya zeeländsk anda och vara trevlig, hjälpsam och kindpussas. Oj vad jag ska kindpussas!
Jag försöker övertala mig själv att jag kommer hem i en prefect period, vinter övergår till vår, sen kommer sommaren. Ingenting är väl bättre än svensk sommar, eller? Det är så mycket jag älskar med Sverige, allra helst när jag är någon annan stans. Haha! Svenska rockband är bäst, svenskt godis lika så och inte tala om mjölken, mjukost, kaviar, mesmör, mörktbröd, filmjölk, saltlakrits, choklad - ja listan kan göras lång. Men den väger tyvärr inte upp så pass för att ge mig hemlängtan.

Nej, mina kära vänner (i detta inkluderar jag även familj), det enda som får mig att återvända är ni! För även om Sverige är ett fantastiskt land, så är det ingenting utan er!