Eskimoa

Sverige har sina äventyr att bjuda på. Idag när jag var ut med hundarna tog vi en sväng ner till Steningebadet och vidare genom skogen (där militären håller till), över åkern och senare gick vi längs Märsta ån. Jätte mysig runda i vanliga fall. Idag var det som att vada i ett träsk. Ån var så översvämmad så det var så lerigt och jävligt, men det var bara att knata på tänkte jag. Hela skona sögs ner i lervällingen. Hundarna var måttligt nöjda och lill-Moa fick jag bära bitvis så hon inte sjönk ner helt och hållet. Lira, som tydligen hatar vatten, fick jag veta senare verkade glömma bort att hon gick där i sörjan efter ett tag. Hon gick och letade sorkhål och vips så fick hon syn på några änder som hon ville ha tag på. All of a sudden bara kastade hon sig ut i ån. Dumma hund!

På vägen hem hämtade vi upp Albin på förskolan. Eftersom de blivit så miljövänliga och inte använder de där piffiga blå "sockarna" som man sätter på skorna längre, så fick jag varsågod ta av mig skor och strumpor. Gick ut på gården barfota och ni som har varit på en förskola kan ju tänka er hur många av barnen som fråga varför jag inte hade några skor på mig. Ja, typ alla som såg att jag inte hade det.

Nu är både jag och hundarna nutvättade och luktar som små rosenknoppar. Hur fan dom nu luktar, bättre en lervälling illafall, kan jag tänka mig.

Puss hej, en numera ingen lervälling tjej. ;o)