Eskimoa

Jahaja... Så var verkligheten här igen. Två veckor har jag varit hemma. Det har varit jätte roligt att träffa alla, men nu då? Nu sitter jag här på min systers soffa iklädd min dressing gear som min host mum sytt åt mig. Klockan är snart halv två och folk är på sina jobb. Och ja, här sitter jag. Vad fan ska jag göra. Nu är verkligheten här igen och det är väl dags att skaffa sig något slags liv eller något, ett jobb kanske. Tråkigt! Nya Zeeland känns så långt bort. Ja då menar jag inte geografiskt, för det är det ju. Det känns liksom som att jag inte ens varit där. Det är sorgligt och jag vill gråta...