Eskimoa

Idag pratade jag men min host mum på skype, och barnen förståss. Det kändes inte så jobbigt. Jag tror det är bra att de åkte iväg, det känns inte lika jobbigt att lämna NZ längre. Känns som att jag är i någon slags mellan zon. Jag är här men jag gör ingenting, tankarna börjar vandra mot Sverige. Nyss fick jag upp en bild i mitt huvud; jag gåendes på "mamma" Ewas gårdsplan, gruset knastrande(?) under mina fötter och en hel hop hundar kommer springandes emot mig. Solen skiner lite i ögonen och jag kan känna häst doften i näsan.

Mina kompisars (de på NZ) vardag rullar på som vanligt. De planerar playdates, vad de ska laga för middag, snoriga ungar, bajsiga barn och uppfostran - jag är inte längre en del av det. Och det känns okej. Det känns inte heller så svårt att ta farväl längre. För jag vet ju att mina närmsta vänner här kommer jag hålla kontakten med och vi kommer ses igen. Likaså min host family kommer jag också att se igen. För hoppningsvis redan nästa år!

Jag känner mig så lyckligt lottad. Tänk att jag fått vara en del av det här i ett års tid. Jag har fått en till helt underbar familj, fler vänner som är helt fantastiska (och alla unika på sitt vis), jag har fått utvecklat min engelska och uppleva en annan kultur. Mark höll ett så fint tal för mig på min avskeds middag. han avslutade med: "Moa, you will always be a part of this family". Och Nicky sa senare: "When ever you feel like coming to New Zealand, the Kino will always be there for you". Så fint sagt av dom. Nicky är en riktig peptalker. Hon vet vad hon ska säga för att få en att må bättre.

Min sista kväll då. Ronja textade mig. "Stand-up i Ponsonby kl 8 ish. Ja!". Det vet du! Jag älskar ju stand-up. Tyvärr är jag nog för bortskämd med alla dessa fantastiska ståuppare vi har i Sverige, plus mina "nya" kärlekar från England och Australien. Jo, jag hittar nya förmågor hela tiden. Kan vara för att jag bor på Youtube. Hur som. Jag har aldrig varit på någon nybörjar stand-up, så ja, jag blev ganska besviken. Även om irländaren var jävligt het, och ja jag smälte direkt för hans dialekt, och han hade sina poänger i vissa saker. Det var ändå inte så att man skratta så man fick kramp i magen, jag fick inte ens tårar i ögonen. Det var även några riktigt dåliga ikväll också, nästan så man ville gå där ifrån. Men någonstans fanns hoppet om att de snart skulle säga något jätte roligt, det hände tyvärr inte. Det blev inte roligare än Jesus ikväll. Även om vissa vitsar om honom var ganska roliga. En anna jävligt irriterande moment var att INGEN av dem kunde sina vlines utantill. ALLA kollade i sina papper, HELA tiden. Tråkigt. Kanske så det är med nybörjar comedy, vad vet jag? Det ska jag ta reda på när jag kommer hem. Vilken är om två dagar. ;o)

Puss hej - flygredo tjej