Eskimoa

Så var det nytt år då. Känns precis som vanligt. Nu är familjen tillbaka i huset. Det känns skönt att ha dem hemma igen, så tyst och tomt när de inte är här. Plus att jag får riktig, nyttig och god mat när Nicky eller Mark är hemma och lagar. Har blivit väldigt mycket hamburgare och skräp när jag varit själv. Jag har kommit fram till det. Jag är kass på att laga mat. Var nästan så att jag misslyckades med potatisgratängen igår. Hallå! Hur fan kan man misslyckas med det liksom? Men i slutändan blev den succé iallafall. Jag var nöjd! Jag har aldrig riktigt behövt laga mat, kom jag att tänka på, och när jag väl lagar mat blir det köttfärsås. Det är jag dock as grymm på! Jo, jag tänkte på det, min mamma/Jonas eller pappa (beroende vem jag bott hos) har ju alltid lagat maten åt mig. Och någonting annat som slog mig var att alla (nu låter det som att det skulle vara en hel armé men så är inte fallet!) mina pojkvänner har faktiskt också lagat maten åt mig. Eller Adam, eller Annika, eller Camilla, eller stora syster (ibland lillasyster också), eller någon av mina vänner på Ålsta. En sak är då säkert, jag är en jävel på att hacka sallad och diska. ;o) Lite den rollen man får ta när man är kass på att fixa själva krubbet. Jag klagar inte!

Frankie och Max var så söta när de kom inspringande till mitt kino idag, precis när de kommit hem. Det verkligen lös om dem och hela rummet fylldes med värme. De sprang fram till mig och gav mig en stoooor kram. *kärlek* Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna fortsätta mitt liv utan dessa underbara krabater i det. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag faktiskt ska lämna dem en dag och ögonen fylls av tårar.

Hmm... Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta från det där. Som sagt, ögonen fylls av tårar, så jag avslutar här.
Puss hej!