Eskimoa

Ibland förvånar hon mig min lilla skönhet. Jag pratar förståss om Frankie. Hon är ju bara för rolig ibland. Oftast vill hon tycka och göra som jag och ibland har hon helt enkelt helt egna åsikter. Det älskar jag.

Innan jul hade jag varit och shoppat lite kläder till mig själv. Jag hittade ett par as snygga shorts, tyckte jag, och kom hem och visade dem för F.

–Look what I bought, sa jag stolt.
– Ooh... I don't really like them, fick jag till svar.
– Why not?!!
– They'r black, I don't really like black.

Jag kunde ju inte annat än att skratta. För just det har hon fått ifrån mig (tror jag). "Well I don't really like pink or purple", brukar jag alltid säga om saker hon visar mig.

Idag kom jag hem och hade köpt en ny sport bag. Även den visade jag upp för Frankie.

– Look at my new bag!
– Ok, I don't like it.
– Let me guess. You don't like it becous it's black?, sa jag då.
– Yes. I like mor pink or purple.
– So what do you think of my old suitcasem sa jag och pekade på min turkosa resväska.
– Oh, I love it!

Så färgglatt ska det tydligen vara för att Frankie ska gilla det. Aja, hon är ju ändå fyra så det får väl vara okej. Jag har iallafall fått henne att gilla metalmusik. Alltid något! =o)

Det där med färgerna var väl kanske inte så förvånande. Men jag måste berätta om en annan händelse, som faktiskt gjorde mig förvpnad och lite snopen. Frankie är i vanliga fall jätte intresserad av min familj hemma i Sverige, vad alla heter och vem som är vem, hon tittar gärna på bilder av min familj och hon har ett jätte bra minne så hon kommer ihåg allas namn. Vi har pratat lite om att min syster Lina var med barn och när bebben kommit berättade jag den glada nyheten för henne.

– Oh Frankie, my sister got her baby now!
Först tittade hon lite förundrat på mig och svarade helt oberört.
– Ok, can I have a cracker?
Inte riktigt den reaktionen jag förväntat mig. Jag trodde att hon skulle ha 100 frågor, iallafall 3. Men kanske var hon bara hungrig.

Jag berättade senare samma sak för Max.
– Oh no, and you didn't even go to her wedding.
– Well she havn't got married yet.
Då tittade han lite förundrat på mig.
– That's strange, so she already have a kid without beeing married.
– Actually she have three kids now, svarade jag, och kunde verkligen se hur det jobbades uppe på hans hjärnkontor.
– Oh, so she already have three kids. Without getting married, thats strange, svarade han då, på det där sättet som bara Max pratar. Lite förundrat, svävande och skämtsamt på samma gång. Det är svårt att förklara.

Fantastiska barn är de iallafall, det är ett som är säkert!