Eskimoa

Igår var det barbeque hemma hos Jossan. Det var bara några av oss tjejer som var där men vi hade jätte roligt. Mat, dryck, sång och dans. Blev även en hysterisk vända av kortspelande. Kul, kul! Jag må hata Carola, men jagv älskar mina tjejer, även när de står och skriker "En evighet..." så det hörs ända bort till North Shoren. Det är sällan jag känner mig så svensk som när man är på en fest och folk dansar och sjunger med till Gyllene tider, Ebba Grön med flera, DET är svenne-banan big time. Men jag gillar't! Det har diskuterats många gånger att jag inte är så svensk av mig (gillar inte sill, snapps, jul/påskmust o.s.v). Vissa stunder så kryper dock den lilla svennen i mig fram till ytan och gör sig påmind.

Jag har börjat tänka på saker som sista grejerna. Alltså, som igår till exempel. Det var sista gången alla vi tjejer var samlade tillsammans. Om två veckor åker både Jossan och Lizette hem. =o( Kom att tänka på det när jag satt där och såg dem alla hoppa runt och sjunga och göra roliga poser; "Den här stunden ska jag minnas." Det var ett lyckligt ögonblick. Har ju även det dokumenterat på bild, vet dock inte om det är bra eller dåligt, så nog kommer jag minnas allt. =o)

Det är så svårt att föreställa sig att allt det här snart är slut. Får en stor klump i magen när jag tänker på det. Det är klart att jag saknar er där hemma, ni får inte tro annat, jag saknar er sjukt mycket. Det är bara det att man har ju skaffat sig ett helt annat liv här och det kommer bara att ta slut. Det är ingenting jag kommer få tillbaka. Det känns väldigt tungt när jag tänker på det. Fast äm är det inte slut, så jag ska njuta till fullo den här sista tiden. ;o)