Eskimoa

När jag nästan gett upp hoppet och börja tänka på ett liv hemma i Sverige, så dimper det ner ett mail i inkorgen. Ett stall i Irland är intresserade av mig! Jag måste vara blessed med någonting. För visst har jag haft tur här i livet, med allt! Jag ska inte ropa hej, innan jag kommit över ån, men jag kan känna den irländska musiken sprinta i benen på mig. Aldrig igen ska jag ge upp hoppet, om någonting. För som en blixt ifrån klar himmel, så förändrar sig mitt liv, hela tiden. Jag skulle vilja säga att det mesta jag gjort här i livet har blivit så av en ren slump. Jo, nästan så. Jag tror på ödet. Och jag tror på någonting mer än ett svenne-banan-liv i Sverige. Iallafall for now! När jag blir gammal ska jag bo i ett torp i Norrland. För Norrland mina vänner är det vackraste plats på jorden (av vad jag sett hitintills).