Människor runtomkring
Anledningen till att jag inte uppdaterat så mycket på sista tiden är för att jag haft besök. Först var Camilla och mamma Ewa här en vecka. Den svischa förbi så for att jag knappt han uppfatta var den tog vägen. Det var jätte trevligt att ha dem här och jag passade på att ta ut lite semester samtidigt.
Jag berättade tidigare om att jag skulle vara med i ett luciatåg, sagt och gjort. Ewa och Camilla fick vara med på genrepet den 12 de, dagen innan de for hem. Vid det här laget hade jag varit lite förkyld ett tag. Den 13 de när de åkte kom min kära vän Jessie B ifrån kylan till "min" varma ö. Som den här veckan varit väldigt solig. Tråkigt nog hade jag vid det här laget blivit tokförkyld med 38° feber. Men viking som man är så tog jag mig igenom alla fyra luciaframträdanden, kraxande som en kråka på slutet. Måste erkänna att det blev en del mimande. Jessica följde trogsamt med på alla med kameran i högsta hugg.
Dagen efter åkte jag till doktorn, vilket jag redan skrivit om. Så den historien behöver jag inte ta igen.
Nu börjar jag äntligen komma på bättringsvägen. Tyvärr har Jessie lämnat ön. Och det är en historia i säg. Nästan som en kärleksfilm kan jag avslöja. Känner inte riktigt att det är min "story to tell".
Idag (söndag 18/12) har vi slappat på stranden. Vi har hittat en strand längre bort som jag gjort till min favorit. Det är en liten strand som ligger cirka 20 minuter (med bil) ifrån oss. Inga turister, inga jobbiga människor som vill sälja på en krimskrams och billigare solstolar. Jag börjar känna mig hemma här nu. Har hittat "mina ställen", har mina vänner och livet är inte alltid lätt, men det går.
Jag saknar er där hemma ofta, jämt och hela tiden. Fast samtidigt är jag glad att jag är här. Jag är glad för mitt liv här, jag är glad för de vänner jag fått, som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat om det inte vore för just det här.
För att vara lite töntig (vilket inte alls är likt mig ;op) ska jag avsluta med ett citat.
"Livet ska vara som en fjäril en sommardag". – Kim Novac badade aldrig i Genesarets sjö.
Jag berättade tidigare om att jag skulle vara med i ett luciatåg, sagt och gjort. Ewa och Camilla fick vara med på genrepet den 12 de, dagen innan de for hem. Vid det här laget hade jag varit lite förkyld ett tag. Den 13 de när de åkte kom min kära vän Jessie B ifrån kylan till "min" varma ö. Som den här veckan varit väldigt solig. Tråkigt nog hade jag vid det här laget blivit tokförkyld med 38° feber. Men viking som man är så tog jag mig igenom alla fyra luciaframträdanden, kraxande som en kråka på slutet. Måste erkänna att det blev en del mimande. Jessica följde trogsamt med på alla med kameran i högsta hugg.
Dagen efter åkte jag till doktorn, vilket jag redan skrivit om. Så den historien behöver jag inte ta igen.
Nu börjar jag äntligen komma på bättringsvägen. Tyvärr har Jessie lämnat ön. Och det är en historia i säg. Nästan som en kärleksfilm kan jag avslöja. Känner inte riktigt att det är min "story to tell".
Idag (söndag 18/12) har vi slappat på stranden. Vi har hittat en strand längre bort som jag gjort till min favorit. Det är en liten strand som ligger cirka 20 minuter (med bil) ifrån oss. Inga turister, inga jobbiga människor som vill sälja på en krimskrams och billigare solstolar. Jag börjar känna mig hemma här nu. Har hittat "mina ställen", har mina vänner och livet är inte alltid lätt, men det går.
Jag saknar er där hemma ofta, jämt och hela tiden. Fast samtidigt är jag glad att jag är här. Jag är glad för mitt liv här, jag är glad för de vänner jag fått, som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat om det inte vore för just det här.
För att vara lite töntig (vilket inte alls är likt mig ;op) ska jag avsluta med ett citat.
"Livet ska vara som en fjäril en sommardag". – Kim Novac badade aldrig i Genesarets sjö.
Kommentarer
Postat av: Mammi
Kul att läsa om dig i dag igen<3
Trackback
