Hakuna matata
Det är lite så jag lever mitt liv. Och som min vän Jessica sa alldeles nys på telefon, "Det har ju funkat hittills". Det har hon alldeles rätt i. När jag tänker efter så har allt, nästan allt iallafall, jag gjort i mitt liv varit på impuls. Det är ytterst sällan jag har en plan. Oftast är det av dessa impulser jag fått ut det allra bästa av mitt liv. De allra flesta gångerna börjar med en sen natt, jag sittandes vid datorn...
Journalistutbildningen i Fränsta, gave me the time of my life. Jag satt en natt funderandes över livet, journalist har jag velat bli sedan högstadiet. Pang hittade en utbildning i Fränsta(?) vart är det? Nu vet jag, men då gjorde jag inte det. I samband med den utbildningen fick jag vänner för livet, mer skinn på näsan, körkort, många lyckliga och förvisso sorgsna stunder. Inte nog med det i samband med den utbildningen - min resa till Libanon och Palestina fick jag en av de viktigaste värderingarna jag har. För första gången har jag en stark åsikt om någon, jag kan, jag tror, jag argumenterar. Självklart av påverkan, hur skulle man annars ha en åsikt? Någonstans ifrån måste man väl ha påverkats. Men mina åsikter och mina värderingar är mina.
Egentligen skulle jag inte fastna allt för länge på palestina delen, men det är svårt att låta bli. Hade jag varit politiker hade det varit min hjärtefråga. Hursom, jag avbryter och fortsätter. Det här inlägget skulle ju handla om hur slumpen format mig.
Samma sak var det med Nya Zeeland, det började ockås med en sen natt framför internet. Jag har velat åka till NZ sedan jag gick i mellanstadiet. Att få bo och leva där i ett år är något som även det gett mig så mycket erfarenhet och fått mig att växa ännu mer som människa. Det gav mig också vänner för livet, en "ny familj", nya kunskaper, nya upplevelser…
Därför oroar jag mig inte. Eller jo ibland måste jag erkänna att jag är panikslagen. Vad ska jag göra, vad vill jag med mitt liv, vart ska jag bo?! Men innerst inne bor det en väldigt lugn, laid back liten tomte(?) som säger till mitt undermedvetna; Hakuna matata. Det löser sig, det har det alltid gjort.
Folk frågar mig, senast idag på jobbet; Vad har du för planer för sommaren?
Ingen aning! Det är ju bara juni. Haha... I augusti blir jag hemlös, men som sagt idag är det bara juni.
Folk frågar mig; Vad ska du göra med ditt liv?
Ja, jag lever det. Här och nu. Det här är mitt liv!
Idag är det juni. Jag är 26 år, singel, har inget fast jobb, snart inget boende. Kom igen i augusti och fråga mig då. Jag kommer förmodligen ha ugefär samma svar, fast med ny address.
Mish muskela - Inga problem
Journalistutbildningen i Fränsta, gave me the time of my life. Jag satt en natt funderandes över livet, journalist har jag velat bli sedan högstadiet. Pang hittade en utbildning i Fränsta(?) vart är det? Nu vet jag, men då gjorde jag inte det. I samband med den utbildningen fick jag vänner för livet, mer skinn på näsan, körkort, många lyckliga och förvisso sorgsna stunder. Inte nog med det i samband med den utbildningen - min resa till Libanon och Palestina fick jag en av de viktigaste värderingarna jag har. För första gången har jag en stark åsikt om någon, jag kan, jag tror, jag argumenterar. Självklart av påverkan, hur skulle man annars ha en åsikt? Någonstans ifrån måste man väl ha påverkats. Men mina åsikter och mina värderingar är mina.
Egentligen skulle jag inte fastna allt för länge på palestina delen, men det är svårt att låta bli. Hade jag varit politiker hade det varit min hjärtefråga. Hursom, jag avbryter och fortsätter. Det här inlägget skulle ju handla om hur slumpen format mig.
Samma sak var det med Nya Zeeland, det började ockås med en sen natt framför internet. Jag har velat åka till NZ sedan jag gick i mellanstadiet. Att få bo och leva där i ett år är något som även det gett mig så mycket erfarenhet och fått mig att växa ännu mer som människa. Det gav mig också vänner för livet, en "ny familj", nya kunskaper, nya upplevelser…
Därför oroar jag mig inte. Eller jo ibland måste jag erkänna att jag är panikslagen. Vad ska jag göra, vad vill jag med mitt liv, vart ska jag bo?! Men innerst inne bor det en väldigt lugn, laid back liten tomte(?) som säger till mitt undermedvetna; Hakuna matata. Det löser sig, det har det alltid gjort.
Folk frågar mig, senast idag på jobbet; Vad har du för planer för sommaren?
Ingen aning! Det är ju bara juni. Haha... I augusti blir jag hemlös, men som sagt idag är det bara juni.
Folk frågar mig; Vad ska du göra med ditt liv?
Ja, jag lever det. Här och nu. Det här är mitt liv!
Idag är det juni. Jag är 26 år, singel, har inget fast jobb, snart inget boende. Kom igen i augusti och fråga mig då. Jag kommer förmodligen ha ugefär samma svar, fast med ny address.
Mish muskela - Inga problem
Kommentarer
Postat av: Mammi
<3<3<3
Trackback
