In the south

And I'm alive!

Bussresan hit var en nara doden upplevelse. Vilken galen chauffor! Inte nog med att han korde i 140 och sick sacka mellan bilarna. Han korde upp i hacken pa en bil som inte flyttade pa sig. Mannen som korde bilen saktade in. Da blev shaufforen galen. Tutade annu mer och korde pa den andra bilen bak i sidan. Foraren stannade och buss chaufforen stannade. Gick bak till bilen och slog foraren. Nar bilen akte ivag sparkade han pa bakdorren sa det blev en inat buckla. Det var helt galet! Trodde helt arligt att jag skulle do.

Men men... Nu ar jag har och vid liv, vilket jag ar tacksam for. Samars och hennes familj blev jatte glada att se mig. Och jag sem forstos. Vi har gatt runt i campen och halsat pa alla. Jag har druckit litervis med te och kedjerokt. Har aven hjalpt till att dra av bladen fran kvistar for att torka dem sa det blir zatar. Zatar ar en gudomlig krydda. Som en av killarna sa, "Zatar is like drugs to us". Jag ar beradd att halla med honom. Jag alskar det!

Nu ska jag aka med Samar och hennes faster/moster till Sour. Fika lite och traffa Bilal, en av killarna fran Circuna. Det ser jag fram emot.

Tidigare idag var vi och halsade pa Samars syster Sahar. Sist jag var har var hon nyligen forlovad. Nu ar hon gift och har barn. Har flyttat hemifran och bor i ett annat camp. Tydligen sa maste man ha tillstand for att komma in dar men vi lyckades utan.

Jag har det bra, som ni kanske forstar. Bortsett fran bussresan da. Hoppas det ar bra med er dar hemma. Vi ses snart!

Varma halsningar ifran Quismee camp.


Kommentarer
Postat av: janallan

huva!Jag blir svettig bara av att läsa.Hoppas verkligen att det blir lugnare resten av resan.

2011-05-26 @ 22:22:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0