Eskimoa

Jag hatar att säga farväl, speciellt när jag är den som är kvar. Man tycker ju att man borde vänja sig i det här yrket men det är lika svårt var gång. Igår tog vi farväl av Nettan vår super goa norska jente. Och idag sa vi hejdå till Carro vår fantastiska guldlock. Det är alltid svårt att ta avsked extra hårt när någon lämnar en tidigare än väntat. Två månader fick vi med dessa underbara töser nu får jag säga grattis till Lanzarote och Kap Verde. Ta hand om våra tjejer! Jag kommer sakna er. Idag såg jag sista delen av Twilight Breaking Dawn. Karamba! Det var också väldigt känslomässigt. När filmen var slut var jag både glad och ledsen. Tänker inte säga varför, för er skull, som inte sett den. Men det var så roligt när jag satt där med en tår i ögat och suckandes sa; "det där var känslomässigt". Sara bröt ut i asgarv, hon blev lite paff att jag sa så. Hmm... Jag har känslor, jag lovar. Jag döljer dom bara väldigt väl. Nu känns det lite sorgligt att det inte kommer nå fler Twilight filmer. Känns tomt på nå vis. Mina tankar flyter även iväg mot framtiden med jämna mellanrum. Idag när jag låg på stranden så tänkte jag på sommar destinationerna. Sicilien skulle jag kunna tänka mig. Tror jag. Jag vet inte om jag är redo att säga farväl till TUI. Jag älskar det här jobbet och det här livet. Men jag är också lite skraj för tre säsongs "myten". Gör du fler än tre är du fast. Och jag tror lite på det. För de som jobbar i det här företaget gör antingen 1-2 säsonger eller typ 6. Och jag känner lite som så, gör jag en sommar säsong till så blir det med största sannolikhet även en vinter till i den blå världen. Och se där ja, då har jag gjort 5 säsonger. För vem vill komma tillbaka till Sverige i september-oktober? Snacka om deprimerande. Som sagt många tankar och känslor just nu. Tänk om det skulle finnas en av knapp. ;o)