Eskimoa

Den här veckan är så sjukt jobbig. Varje säsong är det likadant. Man går bara och väntar och väntar. Det är nästan värre än när man som liten väntade på tomten. Jag vill ju bara veta vart jag ska NU! Jag hatar att gå och spekulera hela tiden. Jag vet att jag kommer bli glad vad än jag får av det jag sökt. På sista tiden har dock tankarna vandrat väldigt mycket till Egypten. Jag ångrar lite att jag satte det som mina sista val. Jag saknar det väldigt mycket. Kulturen, människorna, språket och att folk faktiskt klär på sig när dom går ut på gatan. Jag är så less på att se män gå omkring i Speedos, det är inte okej! Kan folk bara fatta det. Speciellt inte på gatan. Om ni promt måste ha det på er håll er åtminstone på stranden. Jag är också less på att se tjejer med bikini på bussen, där också - klä på er!

 

Vi har även fått fruktansvärda nyheter här i Sunny Beach. Nedröstningen har börjat och folk börjar lämna destinationen. Okej, det är ingen nedröstning, men ibland känns det lite som att man är med i en dokusåpa när man jobbar såhär. Skvaller, fester och folk som måste lämna oss. Det drabbar mig väldigt hårt den här gången eftersom det är min fantastiska Ida som blir först med att lämna oss! Det är det absolut värsta med det här jobbet, när man måste skiljas åt. Jag har sagt det förut och säger det igen, det blir aldrig lättare att ta avsked, det är lika jävla jobbigt varje gång! Men det är inte ett hejdå, det är ett vi ses igen... När, var, hur det vet vi inte, men ses det gör vi!