Eskimoa

Än en gång har jag varit värdelös på att uppdatera här. Det är av de vanliga skälen. Ett, finns inte tid. Två, internet fungerar ungefär lika bra som kollektivtrafiken i Sverige vintertid. Tre, lusten finns inte.

 

Men nu tog jag mig i kragen och internet fungerar någorlunda. Vad har hänt sen sist? Ja, vad har inte hänt... =oP
Det rullar på här i Bulgarien, halva säsongen över. Jag trivs bra med mina kolleger, som för övrigt är helt fantastiska människor. Jobbet går bra och Bamse är awesome. Det har blivit en del utgång på sista tiden så levern är väl inte så awesome men den hänger med. Jag har träffat mycket spännande och mintre intressanta människor ute i vimlet. Min arab-radar fungerar fortfarande. Ni kanske inte vet om det men jag har en sån radar som hittar arabisktalande människor. Varför har man en sån?, tänker ni. Jo, för er som inte vet det, så älskar jag den arabiska kulturen, jag gillar att prata arabiska (det ytterst lilla jag kan) och jag råkar tycka att araber är ett trevligt folkslag och intressanta människor.

 

En kväll när vi var ute och svira satt jag i baren på Viking. I soffan framför mig såg jag en man. "Helt klart arab", tänkte jag. "Behki arabi?", frågade jag honom över rummet. Han nickade och fem sekunder senare satt jag på pallen mittemot honom. Han kunde inte alls mycket engelska så min arabiska sattes verkligen på prov. Som ni säkert förstår så slutade konversationen ungefär lika snabbt som den började. Jag fick iallafall veta att han var ifrån Israel. Vilket jag tyckte var väldigt märkligt att han sa just Israel och inte Palestina. Jag frågade om han var palestinier, vilken han var. "Men du bor i Israel?!" Jag har aldrig mött en palestinier som säger att de är ifrån Israel. Och då ska ni veta att jag mött många palestinier i mitt liv. jag tyckte det hela var väldigt märkligt. Jag önskade så att vi hade förstått varandra för jag vet att det där skulle blivit en intressant konversation. Han var ifrån Haifa och han pratade arabiska som mina palestinska/libanesiska vänner gör. Jo, jag kan höra skillnad på arabiska dialekter.

 

Annars har jag insett att det snart är dags att söka ny destination. Ångest kan jag säga. Inte för att lämna det här. Man klarar inte av Sunny Beach i mer än fyra månader och helt ärligt kommer Bulgarien aldrig ha en plats i mitt hjärta. Så det ska bli skönt att lämna det. Festa, sola och bada kan man göra i princip vart som helst och det här landet har inte så mycket kultur att erbjuda. Fast sju månader i Egypten kanske gör en lite kräsen på just den fronten. Svårt att konkurera med landet av historia, kultur, mat och ja, dom pratar ju arabiska där så det låg ju på plus redan innan jag kom dit. Ångesten är för att jag vet inte vad jag ska söka. Ångesten är också mycket för att jag bestämt att det blir min sista destination! Får en klump i magen när jag tänker på det. jag vill att nästa destination ska bli helt fucking-jävla-crazy-banana-awesome! På ett sätt vill jag till något galet häftigt ställe, vi öppnar ju Jamaica till vintern. Jag har även funderat på Dominikanske Republiken, Kenya och Dubai. Men samtidigt vill jag tillbaka till Blue Village. Så då har jag funderat på Mexiko. Chansen att jag hamnar i Mexiko är inte så stor och mina sista handsval har jag tänkt Egypten och Teneriffa. Jag åker väldigt gärna tillbaka till Egypten, fast kanske till Hurgada den här gången. Teneriffa skulle ochså vara kul att avsluta på, det var ju där jag började en gång i tiden. Fast vet inte om jag vill vara på det BV ute bland bananodlingarna.

 

Som sagt; Ångest, det är en sann vän till mig!