Eskimoa

Nu är det inte långt kvar. Jag har tagit över som manager och bär världens alla problem på mina axlar. Och min världs problem då, den är lite mindre än den riktiga världen.

Idag har jag varit överallt på jobbet; Haft service, Bamse klubb, fixat med guest relation göra - svara på mail, fixa loggar, prata med gäster. Och där emellan har jag varit manager; sagt åt folk, bokat in tid för final liquidation, mailat med fastighets ägare, fixat i schemat, mailat med andra folk, chattat med administration, gjort en ToDo lista så jag inte glömmer bort vad jag ska göra imorgon och så vidare…

 

När jag kom hem dog jag på sängen i fem munuter sen var det bara på't igen. Söka jobb, jobb och flera jobb. Det är ju en heltidstjänst bara det!

Tog ett litet brake och gick och åt middag med Chris och senare kom Suvi. Min älskade Jesper lämnade ön i lördags, men det känns som evigheter sen, med sig tog han våran fantastiska Hanna. Tror vi alla har varit lite deprimerande sen dess. Påvägen hem ifrån flygplatsen bröt jag ihop i bilen, grät hela vägen till Mc Donalds (15 min) tröck i mig en Mc Royal och grät lite till. Tror Martine fick en smärre chock. Inte många som sett mig så uppgiven.

 

På fredag lämnar min bättre hälft Suvi oss. Usch får en klump i halsen när jag tänker på det! Men innan det ska vi hinna med, Siam Park, Monky Park, Nordic Kitchen, vandra upp på Teides topp, promenera till Fañabe och en helt galen utekväll. Vi ska iallafall göra hälften av det!

 

Något som jag ständigt påminner mig själv om är: "det är inte ett farväl, människor du vill träffa igen, träffar du igen". Men nog fan gör det lika ont i hjärtat ändå när man står där på flygplatsen.