Eskimoa

Nu svallar känslorna hej vilt i kroppen. Ena stunden har jag sån sjuk hemlängtan och i nästa stund känns det inte som att det är hem jag ska åka. Känns som jätte konstigt att Sverige ska bli mitt hem igen. Det känns inte som hemma när jag tänker på det. När folk frågar vart jag ska åka här näst, svarar jag bara Sverige, inte hem till Sverige eller hem.

 

Vad ska jag göra där? Hur kommer min vardag se ut. Det blir kaos i min hjärna när jag börjar tänka på det. Så därför försöker jag låta bli. Tänker på allt kul som väntar. Sommar i Sverige! Vänner, familj, valborg, midsommar…

 

Idag när jag gick vid poolområdet med solen värmande i min nacke och Vargen inte så långt ifrån fick jag nästan lite panik. "Ska jag lämna det här livet?!". Det kommer bli så himla svårt att komma till rätta i ett "normalt" liv igen. Där inte jobb, vänner, fritid och allt hänger ihop. Det är ett väldigt speciellt liv man lever som guide, det är så mycket mer än bara ett jobb. Jag vet att jag kommer svära och banna mig själv hundra gånger om för att jag gav upp det här. För så är det ju, när någonting tar slut så kommer man bara ihåg det bra med det som var. Men jag vet ju att jag är klar med det här jobbet. Men det här livet är jag inte lika klar med att lämna.

 

Jag får ta det som det kommer helt enkelt. Det brukar jag ju vara bra på iallafall. Det där med planering är överskattat! Jag har iallafall boende nu. Ska bo i skogen med en fantastisk vän och massor av djur. Fick nyss reda på att det kommer finnas kattungar i huset. Då vet jag iallafall vad jag ska hålla mig sysselsatt med min första vecka, då jag bestämt att jag ska göra så lite som möjligt.

 

Sverige se upp nästa vecka är jag där! ;o)