Eskimoa

Pratade med min Chris i telefonen idag. Känns som det var så länge sen han åkte men det vara bara två dagar sen. Känns så tomt och ensamt här nere på vår våning nu. Så fort jag hör dörren smälla igen rycker jag till och sänker ljudet för att höra vem som kommer. Men så kommer jag på att jag känner ingen på den här våningen längre. Det bor ingen dansk lillebror här som lagar tonfiskpasta åt mig. Och ingen att somna till Game of Thrones med eller ställa tusen frågor till så han svär på danska. Blir lite ledsen i ögat när jag tänker på det…