Eskimoa

Tänk att en människa kan väcka så många olika känslor i ens kropp. Samma människa som kan få mig att känna mig så betydelselös får mig också att känna mig så älskad.

Jag har haft fyra fantastiska dagar i Växjö. Jag har känt så mycket värme och omtanke att jag nästan spricker.

Ja, det var väl egentligen bara det jag ville förmedla.

Nu sitter jag på Snälltåget påväg till Stockholm. Har aldrig tidigare åkt med det. Man sitter i kupéer. Mysigt. Jag sitter bredvid en kvinna vars språk jag inte kunnat identifiera än. Med sig har hon sin son och hans pappa som sitter i en annan kupé. Sonen springer mellan mamman och pappan och varje gång han går förbi sätter han sin hand på mitt knä, för att inte ramla. Det tycker jag är gulligt. Jag önskar bara att jag förstod vad han säger.
Jag tror de pratar kurdiska. Jag undrar vad deras historia är.